Det jag gått och bärt på under alla år,

det jag upplevt och sett, det mest intima.

Som att stå naken på en scen

och det jag aldrig vågat visa.

För att vara äkta måste jag ta av mig

masken och för mig själv bevisa.
Innan det fanns dagar där jag

på mig själv brukade tvivla.

Dagar där jag höll allt inne för dom
men för mig själv brukade skriva.

Där jag inte blev avbruten, där jag

inte var rädd, där jag vågade beskriva.

Gjorde det för jag ville förstå varför

saker var som de var och begripa.

Det mest intima, texterna blev min

vaggvisa. Många av dem är uppgivna,

men dom minnena är mina.

Innan fick folk mig att och tvivla,

men nu vet jag att även en sån som jag kan skina.